PARIS

Dimman smyger sig fram som en låt i ett land. Känslan blir starkare än stark tar över allt. Nu är vi här i en stad, i en famn utav ljuva namn.

 

Himlen är mörk fast marken är full av glittrande strålar och vi målar upp en bild så vacker med flit som gör det svårt att se all skit.

 

När vi åker igenom underjorden roar vi oss till stationen med komplicerade tankar på ingenting som till slut brinner upp och lämnar mig som din.

 

Ljudet av ditt namn skulle kunna stoppa ett krig, Du är en stinkande ros men kärleken är överväldigande, underbart fin.

 

Stadens stilar spretar så snälla ge mig lite mera av socker, salt och kärlek för det är receptet av dess närhet.

 


 

Hittade denna dikten i mina dokument. Ganska fin.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0